Du,

Det finns så mycket som jag skulle vilja säga till dig, så mycket som har hänt. Skulle vilja ha den där känslan att så fort något roligt eller något tråkigt händer var det till dig som man ville säga det till först. Du förstod alltid.
Även om det var tråkiga saker eller roliga saker.
Man kan inte låta bli att tycka om dig, även om du har valt saker ibland som jag inte har gillat. Ja, eller ska jag säga, du har valt HAN alldeles för många gånger fast att jag sagt nej, nej nej. På något sätt har du nog alltid vetat att hur fel det än har gått så har du alltid haft mig att luta dig mot. Och, jag har haft dig som min stöttepelare genom en av de jobbigaste tiderna i mitt liv. Du tyckte det var så fel som det kunde bli, men ändå fanns du där. Tack!
Du undrar säkert varför jag skriver det här, vill bara att du ska veta jag på något sätt, alltid kommer att finnas där för dig. Oavsett vad.
Ibland saknar jag dig så att det gör ont i mig, ibland har jag hemska mardömmar att något har hänt dig. Vill bara ringa och fråga mitt i natten om allt är OK. Vet dock inte varför jag inte gör det . .
Jag är stolt och glad för din skull att du har kommit så långt som du har gjort.


Sitt inte och grubbla på om det är dig jag menar, du vet ;)


Corkiiss