Jag minns det som igår.. Drömmer om det på nätterna ibland. Den äckliga känslan som lägger sig som ett tryck över hjärtat. Paniken i huvudet. Varje sekund känns som en hel jävla evighet. VART FAN ÄR AMBULANSEN? Hjälp mig!!
Sen när dom väl kommer är dom som lugnet själva, fantastiska människor! Beundrar verkligen det yrket!
Vill aldrig nånsin mer behöva känna den känslan att någon som står en nära håller på och dör i ens armar.. Vet ju efterhand att han inte skulle ha gjort det men just då kändes det så.
Jag älskar dig så mycket...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar