Imorse hade vi bråttom in till stan, körde på ganska bra. Hade precis kört om en bil när jag får kasst på bilen, precis i samma ögonblick ser jag en bil som ligger i diket på andra sidan. Får panik och bromsar det hårdaste jag nånsin kan.. Har en bil framför mig som kör skit sakta för att den jäveln är väl nyfiken på bilen som ligger i diket. Så jag ska alltså bromsa in från typ 120 till 50 för att inte köra in i bilen framför!!!
I paniken tänker jag bara att det här kommer att gå åt helvete och är väl påväg att styra ner i det djupa diket. Nånstans här tar jocke tag i ratten och styr över på motsatt körbana medans jag fortsätter bromsa för livet. När vi är uppe jämnsides med bilen på våran körbana får jag tillbaka kontrollen och sladdar inte längre.. Det komiska i det hela är att bilen som vi åkte upp jämnsides med märker inget alls utan fortsätter som vanligt, snacka om att ha noll koll!

Så jävla otäckt.. är helt säker på att om J inte hade varit med, hade jag garanterat legat i diket!! Snacka om att man lär sig att uppskatta livet efter nått sånt! Till min familj/J´s familj och vänner, om ni aldrig har hört mig säga eller om det var längesen nu så älskar jag er!!!